Har ju som sagt haft vissa stora problem med spår o hund.

När det inträffade vet jag inte,

men stora kontrollhjärnhalvan slog på någonstans när jag fick Kornelia.

Innan funkade det fint.

Men helt plötsligt så ville jag att allt skulle vara perfekt,

gå precis i spårkärnan annars inte alls.

Fått råd om att bara gå när hunden/valpen har näsan i spårkärnan annars stanna.

Vilket jag förstår nu (efter min lägervecka) att det inte är ett bra sätt som jag gjort.

Det jag har lyckats med är bl.a att få hundarna lite ointresserad, inte förstå vad de ska göra o vad jag vill.

Jag har bromsat så fort de har lyft o på så vis har det blivit så jag styrt dom.

Så nu har vi gjort två motivationsspår i veckan, trots värmen.

Sista motivationsspåret var lite över 300 m för Kornelia.

O jag har BARA följt henne.

Gote har fått ett också på lite över 300 m,

med 1 apportpinne på mitten,

han markerade apportpinnen o hittade mig i slutet :)

Det var läääänge sen han spårade så "långt".

Han har tappat motivation efter ca 100 m o lyft snoken o sen har det varit färdigspårat.

Så idag har jag gått ut ett spår åt Kornelia.

Väldigt torrt i skog o mark o varmt.

La ut 6 apporter inkl. slutapporten.

Gick över en grusväg över en liten hälla o upp på stenavatser.

Absolut INTE de bästa förutsättningarna.

Spåret hann att ligga lite över 80 min. då jag fick förhinder att gå vid 40-50 min. liggtid som det var tänkt.

Jag BARA följde o var tyst.

O hon plockade alla utom en apport efter vägen :D <3

O slutet. Hon fick två tapp,

men löste det själv......

Känner mig alldeles salig :D

Vet att man får bakslag,

MEN jag kan lära :D

Nu bada