Jag drabbades av nån skitbacill som gjorde att jag inte hade nån stor fysisk kapacitet.

För att göra något skojigt o vettigt så tog vi fram våra burkar.

Började med bara krut o markering på burken med krut.

La sedan till tomma burkar på det.

När hundarna klarade av att urskilja o markera krutburken så la jag först till en burk med indian chaite i.

När hon kunde hantera det säkert så la jag till två burkar med rooboiste.

En bra träning då mattes ork inte är så stor.

Fina frysmarkeringar på krutet.

Eller åtminstonde till det är bar backe. Jag är väldigt avis på de som bor lite längre söderut, de har bar backe, kan ut o spåra (på annat sätt än vi), de kan träna sök i skogen.

De har bättre möjligheter att hålla igång träningen, få kontinuitet under hela året. Men det har sina nackdelar o förstås, dessa fästingar. De kan ställa till stor oreda för folk o hundar.

Den dagen som fästingar o deras sjukdomar som de sprider fått sitt fäste här uppe då kanske man ska börja fundera på flytt söderöver, då har nackdelarna vägt upp mot fördelarna.

Kornelia har lite svårt att he sig ur vattnet så länge någon annan är där, hon simmar gärna med, men har inte riktigt begreppet om när hon börjar bli trött.

Funderar på att skaffa henne en flytväst i år så att jag slipper vara orolig att hon ska bli tvärslut o jag måste bärga henne in.

Vi tränade på att simma tillsammans ett par hundra meter ut till en sten o sen efter lite vila tillbaka, hon är väldigt duktig o provar inte att klättra på en.

Så nu får våren gärna komma igen :D

Spår åt Kornelia gicks ut, för mig var det tungt att gå ;)

Snö upp till knän på vissa ställen, is o brant upp o ner vissa, med någon kort sträcka med snöfritt blåbärsris.

Två km sedan gömde jag mig bakom en stor snövall med uppsikt på sista 100 m.

Var lite orolig att jag hade tagit i med mitt spår, det var många jobbiga partier,

o spårets sista 700 m var isig nybruten väg för avverkning.

För mig tog det 40 min att gå ut, Maken som släppte henne efter spåret ringde mig efter ca 20 min:s släpp o undrade om hon kommit fram.

Han blev lite orolig då han hörde att hon inte kommit fram.

Jag bad honom vänta då han tänkte ut o leta henne.

Hon har aldrig gjort mig besviken tidigare o det var ett besvärligt, jobbigt spår.

Men hans samtal sådde lite tvivel i mig så jag bestämde mig för att ge henne fem minuter till,

när de fem minutrarna gått så gav jag henne ytterliggare fem min.

När 27 minuter passerat efter spårsläpp så ser jag henne komma i krönet, dammsugandes.

Sista 0 m fick hon vind av mig o ökade o släppte spåret för att gå på vind.

Denna älskade lilla plutta, så bra jobbat.

O ibland upptäcker man att det som det lett till kanske inte var det man önskade ;)

Vi har varit o tränat nere på byn,

Vi tränar oftast själv då det finns så lite hundfolk som har sina hundar för träning, tävling.

Det är mest sällskapshundsfolk eller jakthundsfolk eller det är rättasre sagt bara det här.

Så för att få störning brukar jag åka ner till samhället o träna.

Skulle träna på vittringsapporteringen bl.a

Men idag har Kornelia plockat in liggmarkering på vittringen, vilket inte blir så bra i tävlingssammanhang förstås.

Jag har tränat rätt mycket på att hon ska liggmarkera apporterna i spåret, då det har fått henne att inte bara soringa förbi dom, hon kan lätt göra det då spåret blir viktigare än att det ligger något i spåret.

Det slog nu tillbaka i vittrningen.

Efter en del tränande så blev hon säker på att jag ville att hon skulle komma in med min pinne.

Men efter idag så tror jag att vi låter bli liggmarkeringar i spåret, får fundera över annan lösning :)

Hårt spår på byn med små apporter.

Planer kommande året :O

Jag skulle vilja jobba vidare i patrull o spår,

Uppflytt högre patrull samt uppflytt elit spår,

det skulle vara roligt.

Ibland undrar jag bara vad vi människor håller på med ;)

Om man läser på de särskilda bedömningsanvisningar som finns på tävlingsmomenten, 

så sjunker min motivation till att tävla,

man måste ha en förprogrammerad robot i sin hund.

Men planen för 2016 är att para Kornelia med en av hanne som vi har hittat med hjälp av vår uppfödare.

Det blev lite struligt i planen då Kornelia sköt på sitt löp i somras,

istället för Juli som hon skulle löpa så löpte hon inte förrän i slutet av november, så just nu vet jag inte riktigt när hon tänker löpa igen.

Om det blir i skiftet maj/juni antar att vi bara får vänta o se.

Det som känns lite trist är att hela brukstävlingsperioden blir bortom vår tid isåfall i år,

men det finns ju tid sen :)

Känns både spännande, roligt o jobbigt på en gång att tänka på valpar,

tänk om det skulle bli en köpare som det visar sig senare inte var en bra sådan :O

Min största fasa utav många.

Jag har stor stöttning av min uppfödare o det känns väldigt fint <3