Idag var det då dags för utställning igen.

Denna gång i Dannero anordnat av Kramfors bhk.

Tre andra hundar från samma uppfödare var anmälda också,

tror det var sju tikar i brukshundsklass (rottweiler då).

Väldigt trevligt att möta kullbror åt Kornelia, samt två halvsyskon till Kornelia.

Vi hade en trevlig dag tillsammans, alltid skojigare när man har trevligt sällskap när man är iväg.

Kornelia vann över sin kullbror i bruksklassen. O gick vidare till vad det nu hette ;) bäst i bruksklass :O

Fick sitt tredje cert o sin titel SE Uch!

Jag var inte redo, men kan man bli det om man inte testar någon gång?

Planen för i år var att hinna tävla högre klass, då vi blev uppflyttade ifjol.

Men sedan jag bytte till mitt nya jobb i Mars (suveränt på så vis att jag är ledig varje helg, men jag kan inte längre ha med mig hundarna så jag kan stanna o träna i stan efter jobb, samt har jag kommit hem så sent varje kväll :() o att jag gick kurser så jag blev intrstruktör i allmänlydnad, o höll en allmänlydnadskurs med planering o allt så har jag inte hunnit o orkat träna med Kornelia som jag velat o borde för att vara helt redo för högre klass.

Men jag anmälde oss iallafall.

Det var 17 hundar anmälda o vi stod som första reserv.

Dagarna innan D-day så fick jag meddelande om att vi var med.

Så vi for ner :O

Spårupptaget satt 100, men sedan så plockade hon inte apporterna :(

3+ slut (om jag inte missminner mig) var vad hon visade mig.

Har sett på slutet att hon "snabbvisar" är inte jag snabb o berömmer så gör hon en halvhalt o går sedan vidare,

o flertalet ggr så gjorde hon så men jag blir osäker o så blir det som det blir.

Uppletande var första gången för mig.

Självklart har vi tränat det hon o jag, men själva.

Bor så till att 95% av vår träning sker i ensamhet,

där jag har läst mig till o provat tolka det efter min förståelse som kanske inte alltid är den bästa 

då jag inte har erfarenheten för det :P

Jag trodde i min enfald att jag skulle få kika på någon av de hundar som var före mig i startnr skulle köra,

så jag fick visuellt se o lära vad man får o inte får göra, det var en del som var oklar för mig.

Men självklart fick man inte det ;) Då visste ju jag som förare vart föremålen låg o kunde dirigera henne ditåt :P Ah, så naiv var jag som inte tänkt på det, de tyckte nog jag var underligt knäpp.

Lydnaden gick så där, det var lite fulfingersvarning från Kornelias sida :O

O på sätt o vis är jag ändå nöjd med den,

framåtsändande var första gången som vi körde med okända människor. De gånger som jag tränat det så är det familjemedlemmar som ställt upp o stått på rad. 

Många ggr under vår träning för det så har jag bara lyckats skrapa ihop två stycken av familjen, men bättre det än ingen ;)

Vägrar använda mig av koner då jag sett många få problem med det på tävling då koner ofta används som markering på sidorna av tävlingsplanen för att talal om vart raden av människor ska stå.

Vårt resultat på högre klass-tävlingen i spår blev ändå godkänd!

Nu vet jag hur en högre går till, hur o vad jag förväntas/får göra under upplet.

Ibland måste man hoppa, landar inte alltid där man önskar.