Har idag varit ledig från jobbet :O

En ledig dag i början av veckan ska användas till allt man inte hinner o allt man vill göra samt allt man måste för att må bra också.

Så idag har vi tränat på huvudet i backen,

lagt var sitt spår åt hundarna, Kornelia fick ett spår på 250-300 m, med fyra spårapporter o slut, Gote fick ett på 350-400 m med två spårapporter o slut.

Eländig terräng, inte rättvis mot någon av hundarna.

Måste bättra mig på det,

nästa gång blir i storskogen, där det är lummigt, mossigt o trolskt.

Kornelia hittade tre apporter o slutet, men hon fick jobba hårt, skitterräng helt enkelt.

Gote fick klickas lite på pinnar innan jag gick ut,

han hittade två apporter (men är väldigt snabb, man måste verkligen vara med o se på hans rompa o berömma, är man inte snabb nog så går han vidare), så det är att fortsätta jobba att klicka in han utanför spåret.

Men så skoj att han hittar o talar om att de ligger där,

det har han inte gjort förut.

Så tränade vi lite apport o ingångar.

Denna usla sommar har gjort att det snart inte går att springa i skog o mark :-/

Gjorde ett sista försök att ta en skogstur, vilket resulterade i blöta fötter.

Men det blev 6 km i allafall.

Idag har jag kört delar av lydnaden från bruks blandat med lydnadsklass 1.

Så duktiga de är hundarna.

Sedan vi började på appellydnadskursen så har det gått fint framåt med Gote.

Den stora skillnaden är att vi har delat upp momenten i korta bitar.

Eller helt enkelt delat upp tex linförighet i 8 olika delar så jobbar man dom var för sig, sedan lägger man ihop de kanske ena gången två delar andra tre o sen en del igen.

Riktigt skoj.

Körde en platsliggning med båda hundarna 3 minuter o det såg fint ut, fast tupparna var upp i benen på mig o gol som tokiga.

Äldsta sonen fick agera som extra störning, genom att gå mellan mig o hundarna för att sedan springa tillbaka.

Superduktiga vovvar <3

Finns risk att det var sista cykelturen för i år.

Fick bli en mil på två hjul,

det var rätt skönt även om det nöp lite i kinder

Så här skulle jag önska jag kände mig mer <3

Hittat orsak eller vad man säger,

en förklaring kanske.

På precis hur/varför/som jag är.

Känns både trevligt o inte trevligt på samma gång.

Här är en länk till vad jag pratar om.

http://www.sensitiv-hsp.se/

Men det har gett svar på många saker.

O helt enkelt fått svar på varför o att jag inte är ensam :P

Vilket jag i o för sig inte trott,

men samtidigt aldrig känt att jag behövt veta det heller.

Där verkar det skilja sig lite på oss HSP:are.

Flera som man läser eller skriver med är oerhört tacksam för att få reda på att de ej är ensam,

de är inte knäppa o.s.v

Men så funderar jag på,

vad ger det mig att veta att jag tillhör denna kategorin av människor?

Just nu, ingenting...

Men kanske om jag tar o läser någon av de böcker som finns kanske jag kan avända det till att må bra,

utvecklas :D

O helt enkelt släppa viss av den dåliga energi som jag fångar upp olåter den påverka även mig negativt.

Jag accepterade för länge sen att jag är som jag är ;P

Att jag behöver tid för mig själv, detta oftast med djur o i natur.

Accepterat att det räcker med en person bland flera som strålar ut irritation/dåliga vibbar för att jag ska ha svårt att inte ha det trevligt.

Fast det är väl just detsom jag önskar bara kunde gå förbi mig, andra människors utstrålning.

Eller helt enkelt att människor kunde stråla ut mer glädje :D

Hm...

Det är vad jag insett att jag tagit mig.

Har bara på något vis följt med strömmen.

Strömmen av tävlingsmänniskor,

människor som jämför sig o sina prestationer.

Har tappat glädje o känsla för vad jag gör.

Vad som får mig att må bra.

Det braiga är just att jag insett det :D

Så nu har jag släppt på mycket.

Jag har två löpmål till nästa år.

Det ena är korta banan runt Blanktjärnarna o det andra är zombierun.

Blanktjärnarna för att det är helt underbar natur så önskar jag en liten förbättring på min tid förstås ;)

O zombierun, bara för att det verkar vara helt tokigt galet skoj :D

Sen i övrig så får jag se vad tiden o orken räcker till.

Jag har backat i löpningen,

jag har sprungit 15 km o vet att jag klarar det o vet att jag klarar längre nu.

Men det är inte det jag vill.

Jag vill hitta tillbaka då det var oerhört skönt att bara ge sig ut o springa.

Det finns inte nu, nu är det bara tjuren som sparkar mig ut,

o tur är väl det.

Idag blev det en 2km:s sträcka, likaså i lördags.

Planen är att jag ska hålla mig mella 2 km o 8 km hädanefter, beroende på hur dagen i övrigt känns.

Rädd att falla pladask o det har jag ju lovat mig själv att det inte ska ske igen.

O kan man inte hålla det man lovar sig själv, hur ska man då kunna hålla det man lovar någon annan?

Eller, det fula i kråksången är ju ändå att det är enklare att hålla vad man lovar mot någon annan än sig själv :S

Så har vi börjat på appellydnadskurs med båda hundarna.

Härliga människor o bra träning :D