Idag var vi in till veterinären på söder och gjorde ultraljud för att se om det finns några valpar eller inte.

Jag har velat hit o dit om vi ska göra UL eller inte,

men bestämde mig för att jag vill veta så vi kan utfodra bra o rätt.

Så vi inte bara göder upp en tom Kornelia ☺

Samt om hon skulle vara tom så skulle jag velat göra en hälsoundersökning 😏

Jag har fått en helt annorlunda hund, hon är trött, orkeslös, häser,

men är gärna på o tränar, hon har blivit en "mogen" o tråkig vovve.

En det har ju sin naturliga förklaring då UL visade valpisar i magen på henne.

I dag på dygn 32.

Veterinären hade som praxis att inte försäka räkna o tala om hur många "blåsor" dom såg, eftersom det är svårt att se o räkna o kan bli missvisande o leda till osäkerhet när väl valparna kommer ut. 

Sedan kan mycket annat hända, de kan resorberas.

Så nu vet vi, valpar växer o frodas i vår lilla tjejs mage.

En spännande tid (och jobbig förstås) går oss till mötes.

❤🦋🌸

En härlig vecka söderut har spenderats. Massor med gula kantareller har letats, hittata o plockats.

vildsvin o kräftor o gulisar med hem 👍🏼👍🏼👍🏼

Fysiskt arbete i form av brorivning o brobygge till kuan,

trimmat fram undertråden runt hagen. Så jäkla skön vecka vi haft 🌸

Kornelia var väldigt nyfiken på kräftorna o bjöd upp till dans 😅

Sen var hon med matte o trimmade 💪🏻

 är det ett tag innan det går att se om det är någon dräktighet på G :O

Jobbigt att bara gå och vänta och inte veta :S

Men jag tänkte ändå jag kunde ta ett kort en gång i veckan å min lilla tös. Och det var ju torsdag v:27 som första parningen ägde rum, så det får bli torsdag varje vecka som jag kommer att ta kort ;)

Bild på Kornelia veckan innan parning.

Inte från sidan då :P Det här är från den 12:e alltså onsdagen efter parning.

Dagens datum.

Tänkte mest det kunde vara intressant att ha en bild vecka för vecka, beroende på framtiden så kanske det blir bild x flera i veckan.

Vi får väl se :)

Men sen är det förstås, bara för att parningen ägde rum torsdag och fredag så är det inte säkert att äggen var helt i "läge", spermierna kan överleva upp till 6 dygn, så teoretiskt så kan äggen ha befruktats torsdagen efter sista parningen.

Så hon kan ha blivit dräktig v:28.

Ja, inget är väl som väntans tider då....

Jobbigt, men så är det.

I slutet av förra veckan, v:27 var det så dags att åka ner för att träffa hannen som jag valt ut till (förhoppningsvis) vår nästkommande valp och denna/es kullsyskon.

Jag o Kornelia styrde vår resa mot södern.

Deminas Xzahr är den hanne som vi åkte till för att para.

Det blev en bra match. Det blev inga konstigheter utan de fattade tycke direkt för varandra ;)

De träffades två dagar på raken o hängning på ca 15 minuter första dagen o 20-25 minuter andra dagen.

Så nu håller vi tummar o tår o inväntar med spänning om det blir något resultat. <3

Parning har skett i slutet av V:27 mellan

TJH(PTRH) Deminas Xzar  SE55143/2012

HD:A ED:0

JLPP: Fri N/N

MH med 1:a på skott

Utställd som junior med exellent och VG

EE:

KORAD Ferris Vom Lauberg

EU:

Deminas Goa

och 

KORAD LPI LPII SEUch SPHII TJH(PTRH) Annerotts Kornelia SE20437/2013

HD:A ED0

JLPP: Fri N/N

MT: 480 p.

Kornelia är uppflyttad högre patrull.

Godkänd i högre spår.

UE: KORAD SE VCH TJH(FM) SEUCH Emonas Natus

UU: KORAD Jolly Von Hause Milsped

Index valpkull:

HD:107 ED:107 inavelsindex 0.0%

Jag ska själv behålla en valp för att starta om med :)

Självklart aska jag o Kornelia fortsätta vår bana inom träning och tävling.

Jag tror att detta kommer att bli en kull med väldigt god chans till att få fina brukshundar.

Hundar att träna, tävla i bruks men som även kommer att passa i utställningsringen.

Jag gör den här kombinationen för jag tror att det kommer att bli mycket hund att arbeta med och det vill jag ha. 

Med denna kombination hoppas jag att valparna får fina leder och en bra storlek som gör att de har bra chans att hålla o att orka jobba.

Jag valde en hund som är mycket hund, men också är en trevlig sådan.

Han har inte många titlar, finns förstås hannar som har många titlar, jag valde denna kille utefter hans arbete inom hemvärnet, självklart MH, ledstatistik och att hans tanfärger är mörkare än Kornelias och att han är JLPPfri. Det kommer att ge JLPPfria valpar.

Man kan bara försöka göra det bästa för att få friska sunda valpar o det är vad jag försökt nu, sedan är det slumpen som avgör resten. Det är inte bara genetisk sedan är det valpköparna som måste förvalta de små diamanterna.

Nu går jag/vi i väntans tider och håller tummar att det är något som växer i magen åt Kornelia efter deras två möten.

Ena dagens hängning varade i 15-20 min, andra dagen 20-30 min.

Jag kan inte göra annat än önska o hoppas att det är små gryn i magen hos henne nu.

När det är dags så ska vi åka in till Östersund för att röntga henne.

Jag undrar ibland över hur det tänks när de söker hund.

Jag har fått en del frågor ang. val av hanne och en del förslag.

Det verkar som om det bara är hannar som tävlat eller varit uttagna till SM/VM som duger egentligen.

Men varför då?

Har verkligen alla valpköpare själv de ambitionerna, tiden och drivet för att själva jobba dit?

För om de inte har det, varför "kräver" de det själv?

Tror de att en hannes gener gör att alla dens valpar kommer att tävla i SM/VM?

Håll tummarna med mig :D

Idag fick jag maken att ställa upp o gå ut en uppletanderuta åt mig o Kornelia :D

Jag insåg för ett tag sedan att jag sabbat farten i uppletanderutan, detta på så vis att jag kagt ut fööör små grejor. Jag har tidigare använt mig av kronor, batterier, lypsyl, ja föremål som inte varit större än dessa, snarare mindre.

Vilket har gjort att hon gått ner i fart o huvud, då hon har måsta blivit nogrannare då de "förvinner" i vegitationen o avger mindre doft än annat material.

Så nu har hon fin fart ut halvvägs i rutan för att sedan sacka av o traska fram med nosen i backen. Lusläser backen o när hon hittar ett föremål så ökar hon fint o kommer in med det. 

Summasumarum har jag, ökat storleken på förmålen till det normala, plånboksstorlek alltså, sedan gjorde vi så att hon fick se när min son la ut föremålen o sedan skickades hon. Sackade hon farten kallade jag in henne o vi gjorde om proceduren. Det blir bättre o bättre, men det är inte så lätt att göra om o göra rätt när ett beteende har blivit befäst. Men vi jobbar vidare med detta. Hon gillar uppletande.

Sök, det älskar både Kornelia o Gote, vi får se om vi får någon struktur på det så kanske vi kan starta en lägre under 2017. Skulle vara skojigt för oss båda.

Största problemet är att få nya okända figgar att jobba med oss.

Bor man 10 mil från närmsta stad o de övriga hundägarna i närheten 1-2 mil har jakthundar o sällskapshundar så är det svårt att få någon involverad, det tar ju ett tag att valla av sökruta o jobba i det. 

Kornelia har kommit dit (med känd figge nu då) att hon håller sig på fnt avstånd från figgen, puttar o duttar inte på denne, utan skäller jömt o fint tills att jag kommer fram. Så i de tillfällen som vi kan så kommer i att fortsätta jobba oss framåt för att kunna starta 2017.

Jag o Kornelia startade vår andra lägre klass-tävling.

Jag är lika grön som Kornelia då det gäller träning o tävling,

då Kornelia är min första tävlingshund.

Ina var förstås tänkt till det också, men med allt det hon hade i bagaget när hon flyttade in hos oss,

så var det mycket jobb att ens få henne att godta andra människor.

Hon blev väldigt mattebunden o var inte alls intresserad av lek/leksaker/godis, hon ville bara mysa.

Svår att motivera, sedan vet ingen hurlänge sjukdomen fanns i hennes kropp innan vi o veterinär upptäckte den o hur den påverkade henne. Älskade Ina, vi startade lydnadsettan tre ggr, fick två andrapris o ett tredjepris. 

En liten bild till underbara Inas minne, nu kom jag av mig riktigt.

Underbara Ina var drabbad av en autonom sjukdom, immunmedierad polyartrit som ej gick att bota,

mitt svåraste beslut så länge jag levat att ta beslutet o låta henne somna in.

Min första rottweiler <3 Vila i frid.

Tillbaka till ämnet,

dagens tävling var vår andra tävling i lägre klass, ifjol tävlade vi i lägre klass spår o fick uppflytt :D Yeay!!

Nu ljög jag, detta är vår tredje lägre klass tävling, vi tävlade lägre klass patrull i fjol i maj, o fick då resultatet, godkänd. Men till dagen, igen. :D

Dagens tävling, började med spåret.

Patrulleringen på spårupptaget, tvekade hon vid utpatrulleringen, jag såg att hon fick något men hon var så snabb att släppa så jag trodde det var nåt djurs spår. På återpatrulleringen plockade hon dock upp det igen (samma ställe) för att sedan börja spåra, gjorde halt på domarens order o väntade tills vi fick sela på o ge oss av.

Alla föremål inplockade en bra bit inom tidsramen.

Sedan var det dags för väntan o lite fika.

Sedan var det patrullsträckan.

Kornelia gick fint, jag blev skrämd av skottet (hade glömt bort att det sköts en bit in på patrulleringen ;)),

Kornelia markerade vind, men missade ljud (förarfel)*

Förarfelet ska jag berätta om,

TL påtalade "300 m 10 minuter"

Jag in min patrulleringshjärna trodde då att vi gått 300 m på 10 min,

gjorde ett snabbt överslag o insåg att vi måste skynda på lite.

Så jag lät Kornelia öka takten o jag hakade på.

Kan ha varit det som gjorde att hon inte hörde ljudfiggen, eller så skulle hon inte ha fångat upp den ändå.

Det går det bara att spekulera i.

MEN vi kom "i mål" på vår patrullsträcka kraftigt innan för att få bra poäng"

det kan med säkerhet sägas iallafall.

Lydnadsdelen skötte hon bra Kornelia.

Så vi fick uppflytt till högre :D

Tanken var ju att jag skulle ut o jogga för första riktiga gången på över två månader.

Men det blev inte av :(

Min dotter var snäll o ställde upp på att göra ett jaktspår till Kornelia,

förutsättningarna var inte de bästa varken för hund eller oss tvåbeningar :S

1 plusgrad o snöblandat regn från ovan

Dotra gick iväg längs vägen ca en meter in från vägen,

sedan for jag o hämtade henne, spåret fick mörna.

Medan det spåret mörnade så gick jag ut ett 400 m långt spår för Gote.

Första gången han spårar i snö,

samt denna blööööta snö o mark, blåste rätt bra.

När jag kommit halvvägs ut i spåret så var jag tvungen att sätta mig ner o bara andas,

kändes som om hjärtat rusade eller skenade rakt av,

kändes som om jag inte fick i mig tillräckligt med syre,

som om jag skulle ha rusat det snabbaste jag kan o fortsätta när jag inte orkar mer för att till slut ge upp.

Spåret gick upp över bergsknaggen o jag var tvungen att återigen göra lika efter nästan 100 m.

Sen fick det spåret mörna,

jag skjutsade tillbaka dotra till där jag plockade upp henne o hon fortsatte att gå spåret.

Jag for hem o hämtade Kornelia.

Plogbilen kom när vi var på väg ner mot spårupptaget :S 

Självklart.

Men hon tog spåret fint, jobbade väldigt långt ut is spårkorridoren,

inte så hon flackade från kant till kant utan hon höll sig i högra kanten,

precis som om vittringen kanat ner mot diket.

Hon jobbade superfint blev lite över km,

innan vi kom ikapp dotra :D

O jag orkade verkligen inte hänga med henne utan fick släppa när jag visste att vi bara hade ca 100 m kvar 

o så fick jag flämta av mig.

Gote gjorde ett fint spår också, hade lite problem över lägdan men det blåste som sagt bra,

han gick verkligen mellan väggarna i doftkorridoren, hade stora problem i två av vinklarna,

medan han tog de andra vinklarna klockrent.

Plockade 4 av 6 apporter så det var superbra av honom.

Men jag trodde jag skulle dö där i spåret,

släppte även Gotes lina då jag bara var tvungen att sätta mig ner.

Men det funkar inte riktigt att göra så med honom som det går med Kornelia.

Han har börjat tokkuta i spåret då,

det går med racerfart o han hinner inte med då spåret viker av.

Nå till slut var vi hemma o jag insåg verkligen att jag inte kan ge mig ut med några springskor ännu :/

Sedan har vi passat på att träna framförgående på väg hem från jaktspåret,

Kornelia hade lite problem då hon kom ikapp o skulle gå förbi dotra,

men efter ett par ggr så gick det o.

Lite krypande har vi fortsatt med,

men sen får det vara bra för idag ;)

I morgon är en ny ledig dag o då ska vi träna lydnad.