Jag är en människa som gillar dialoger.

Inte monologer.

Visst "gillar" jag mitt egna sällskap, känner mig trygg med mig själv.

Även i andras sällskap.

Men jag gillar fortfarande att träffa människor i verkligheten och se dem medan man pratar.

Vad är då en blogg?

En monolog!?

En tanke vidare.

 En  professor i kommunikation i Pennsylvania . Om man sammanfattar och rundar av vad olika forskare har kommit fram till, så kan man säga att av det vi uppfattar i samtal med en annan människa är 10 procent ordens innebörd, 20 procent är tonfallet och betoningar och 70 procent kroppsspråk.

 Vart finns kroppsspåket i en blogg, chatt o.s.v.?

Det är en viktig del i vår tolkning/förståelse av den andra parten i samtalet.

Så många bloggar som används till att smutskasta, nervärdera, få uppmärksamhet. Ja bloggen används till så mycket negativt.

Tyvärr blir det som med allt annat, man drar många över samma kam.

Skulle nästan vilja ämföra bloggen med t.ex reallity serier. Typ BB PH o.s.v

Där har vi en del av "Sveriges kändisar" idag.

De grisade/svinade betedde sig illa, de fick uppmärksamhet.

Är bloggen en dröm för en del,

få drömmar är sanndrömmar,

så vad är sant och vad är inte sant,

är det en dröm om att bli känd för en del?

Många bloggar är självklart jättetrevliga också.

risk med internet,

isolering,

en isolering som folk inte förstår,

för de har ju sina vänner,

umgås ja, med bokstäver.

Men inte fysiskt,

är det konstigt att vissa människor får svårt att röra sig ute bland människor,

människor som faktiskt rör sig,

pratar,  kommer nära. Som inte går att ha en monolog med.

Man måste använda dialog.

Agorafobi/torgskräck/klaustrofobi,

dessa kommer att öka.

För folk gömmer sig bakom skärmar,

glömmer bort hur det är.

Frågor?

Ja, kom med dem.