Tog på mig min packning på 20 kg, klädde på mig väl då det var -17 grader ute,

tog hundarna med o började promenixa.

Självklart hade jag på mig reflexväst,

även varselbyxor med reflexer på.

Kommer en bit hemifrån o inser att jag glömde ficklampan!!!

Men vad gör väl det ;)

Tjavade på, svänger bort från väglysen o in på grusvägen.

Mörkt o åter mörkt..

Men det var skönt,

kommer 4 km hemifrån so svänger in på en skogsbilväg.

Knaggligt o mörkt.

Men det är skönt med mörker o ensamhet ute i skog o natur.

Så det fick bli 5 km innan jag vände hemåt igen.

Efter ytterliggare ett par km började jag ångra att jag gick så långt innan jag vände.

Det började kännas bra i axlar,

den 20 kg tunga packningen hängde tydligen inte riktigt väl på mina axlar o höfter.

O jag kan säga att innan jag var hemma så grät mina axlar.

Hade det varit ett par hundra meter till,

så hade nog mina ögon börjat gråta också.

När jag kom hem o tog av mig tyngden kändes det som att trampa luft..

Otäckt ;)

Men det var riktigt gott o nu ångar jag verkligen inte att jag tog den mils långa prommisen med de extra kilona.

Känns bak i låren också.

Fler såna turer blir det...