Vart tar den vägen :0

Idag fyller vår son 18 år.

Otroligt..

Men sant..

Det var alltså idag för 18 år sedan som han överraskade oss med att vilja komma fram,

6 veckor för tidigt.

kan inte säga att jag förstod vad som var på G.

Hur dum man kan vara.

De provade att hejda förlossningens gång i ca ett halvt dygn,

gav mig korstisonsprutor för att hjälpa honom att snabba på utveckling av lungor

8eller bli motståndskraftigare), bricanyl för att hejda värkarbetet.

vaknade tidigt på morgonen av att vattnet gått medans jag låg o sov.

Hade precis sålt bilen,

hade ju GOTT om tid att införskaffa en ny innan det var dags att få bäbis ;)

Så det fick bli liggande sjukresa in till förlossningen.

När de insåg att förlossningen inte gick att hejda längre,

så fick det gå sin gilla gång ;)

Men under natten så blev han påverkad,

hjärtrytmen sjönk,

steg lite igen för att åter sjunka.

Blev kalabalik inne i förlossningssalen,

narkosläkar, jourläkare, barnmorskor o sköterskor.

Förstod ingenting jag,

o hipp så rullades jag iväg,

massr med människor springades vid sängen.

In i en hiss,

de provade försklara men det var bara ett kackelorium av röster.

Jag sövdes kvickt,

när jag vaknade var min sambo vid min säng.

Hade ett polaroidfoto i hand,

på vårt barn.

Sambon hade hittat namnen för honom,

o så fick det bli.

Frid o fröjd var det,

ont o trött förstås ;)

var jag.

Ett katastrofsnitt hade det blivit.

2335 vägde han o var 49 cm lång,

frisk o kry...

Men det gick bara ett par timmar,

sedan kom det o ville rulla in mig till prematuravdelningen,

de hämtade min sambo som fått låna en säng att vila efter natten.

Sonen hade helt plötsligt blivit dålig,

de kunde inte säga varför,

antibiotika hade satts in, ett bredspektra, då de inte visste orsaken.

Vi gick i ovisshet väldigt länge,

vi fick prata med kurator,

där de förstökte få oss att förstå o förbereda oss för att det inte var så stor chans att han skulle överleva.

De tog uteslutningsmetoden,

först kollade de med ultraljud om det fanns någon blödning i hjärnan,

vilket de inte hittade.

vi fick hålla hans händer o fötter inne i kuvösen,

ibland fick vi hålla honom utanför,

kängrumodellen.

Han låg med allsköns apparater som pep o blinkade,

c-pap för att kunna andas.

Ja, det könns otroligt att sitta o tänka på detta,

o jobbigt samtidigt.

Men så tillslut gjorde de ett ryggmärgsprov,

jisses det gjorde ont att se.

Första blev orent,

det kom blod med,

så de var tvungen att göra om.

De fick snabbt klart för sig att det var blodförgiftning han fått,

o med det så hade det hunnit gå upp o bli hjärnhinneinflammation.

De ändrade genast medicineringen, Svarade superbra,

o på bara ett par dagar märktes skillnad.

Till nyår var vi hemma....

Underbar personal, men nu när jag sitter o skriver så inser jag hur vi stängde av,

vårat försvar klev in o blockerade.

Har egentligen inte förstått hur nära det var att vi miste vår son.

Som idag då blir 18 år,

helt frisk,

inga men...

Ja.... Vi var/är lyckligt lottade över att personalen var så duktiga o snabba att uppfatta att han blev dålig....

Kramar på er alla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är en sådan som har lite svårt att boka, planera. Det blir en stress i mig som jag inte lyckats jobba bort sedan den tiden jag inte fick ihop alla måsten o krav som inte gick ihop med mitt liv. Då jag har/hade svårt att säga nej, gav mig själ...

  Idag var Idun på sin första KU. Det var urban miljön som stod på agendan.          Hon jobbade bra tjejen ❤️🐾     ...