Eller åtminstonde till det är bar backe. Jag är väldigt avis på de som bor lite längre söderut, de har bar backe, kan ut o spåra (på annat sätt än vi), de kan träna sök i skogen.

De har bättre möjligheter att hålla igång träningen, få kontinuitet under hela året. Men det har sina nackdelar o förstås, dessa fästingar. De kan ställa till stor oreda för folk o hundar.

Den dagen som fästingar o deras sjukdomar som de sprider fått sitt fäste här uppe då kanske man ska börja fundera på flytt söderöver, då har nackdelarna vägt upp mot fördelarna.

Kornelia har lite svårt att he sig ur vattnet så länge någon annan är där, hon simmar gärna med, men har inte riktigt begreppet om när hon börjar bli trött.

Funderar på att skaffa henne en flytväst i år så att jag slipper vara orolig att hon ska bli tvärslut o jag måste bärga henne in.

Vi tränade på att simma tillsammans ett par hundra meter ut till en sten o sen efter lite vila tillbaka, hon är väldigt duktig o provar inte att klättra på en.

Så nu får våren gärna komma igen :D

Spår åt Kornelia gicks ut, för mig var det tungt att gå ;)

Snö upp till knän på vissa ställen, is o brant upp o ner vissa, med någon kort sträcka med snöfritt blåbärsris.

Två km sedan gömde jag mig bakom en stor snövall med uppsikt på sista 100 m.

Var lite orolig att jag hade tagit i med mitt spår, det var många jobbiga partier,

o spårets sista 700 m var isig nybruten väg för avverkning.

För mig tog det 40 min att gå ut, Maken som släppte henne efter spåret ringde mig efter ca 20 min:s släpp o undrade om hon kommit fram.

Han blev lite orolig då han hörde att hon inte kommit fram.

Jag bad honom vänta då han tänkte ut o leta henne.

Hon har aldrig gjort mig besviken tidigare o det var ett besvärligt, jobbigt spår.

Men hans samtal sådde lite tvivel i mig så jag bestämde mig för att ge henne fem minuter till,

när de fem minutrarna gått så gav jag henne ytterliggare fem min.

När 27 minuter passerat efter spårsläpp så ser jag henne komma i krönet, dammsugandes.

Sista 0 m fick hon vind av mig o ökade o släppte spåret för att gå på vind.

Denna älskade lilla plutta, så bra jobbat.

O ibland upptäcker man att det som det lett till kanske inte var det man önskade ;)

Vi har varit o tränat nere på byn,

Vi tränar oftast själv då det finns så lite hundfolk som har sina hundar för träning, tävling.

Det är mest sällskapshundsfolk eller jakthundsfolk eller det är rättasre sagt bara det här.

Så för att få störning brukar jag åka ner till samhället o träna.

Skulle träna på vittringsapporteringen bl.a

Men idag har Kornelia plockat in liggmarkering på vittringen, vilket inte blir så bra i tävlingssammanhang förstås.

Jag har tränat rätt mycket på att hon ska liggmarkera apporterna i spåret, då det har fått henne att inte bara soringa förbi dom, hon kan lätt göra det då spåret blir viktigare än att det ligger något i spåret.

Det slog nu tillbaka i vittrningen.

Efter en del tränande så blev hon säker på att jag ville att hon skulle komma in med min pinne.

Men efter idag så tror jag att vi låter bli liggmarkeringar i spåret, får fundera över annan lösning :)

Hårt spår på byn med små apporter.

Planer kommande året :O

Jag skulle vilja jobba vidare i patrull o spår,

Uppflytt högre patrull samt uppflytt elit spår,

det skulle vara roligt.

Ibland undrar jag bara vad vi människor håller på med ;)

Om man läser på de särskilda bedömningsanvisningar som finns på tävlingsmomenten, 

så sjunker min motivation till att tävla,

man måste ha en förprogrammerad robot i sin hund.

Men planen för 2016 är att para Kornelia med en av hanne som vi har hittat med hjälp av vår uppfödare.

Det blev lite struligt i planen då Kornelia sköt på sitt löp i somras,

istället för Juli som hon skulle löpa så löpte hon inte förrän i slutet av november, så just nu vet jag inte riktigt när hon tänker löpa igen.

Om det blir i skiftet maj/juni antar att vi bara får vänta o se.

Det som känns lite trist är att hela brukstävlingsperioden blir bortom vår tid isåfall i år,

men det finns ju tid sen :)

Känns både spännande, roligt o jobbigt på en gång att tänka på valpar,

tänk om det skulle bli en köpare som det visar sig senare inte var en bra sådan :O

Min största fasa utav många.

Jag har stor stöttning av min uppfödare o det känns väldigt fint <3

Summering av 2016:

Jag gick o utbildade mig till allmänlydnadsinstruktör i brukshundklubbens regi.

Jag o Kornelia jobbade oss till:

uppflytt till högre i patrull.

Godkänd högre spår.

Fick titeln Korad med 480 p.

Fick LPII

SeUch.

Nu ska vi fundera över kommande året,

hur o vad vi ska göra :)

Idag fick jag maken att ställa upp o gå ut en uppletanderuta åt mig o Kornelia :D

Jag insåg för ett tag sedan att jag sabbat farten i uppletanderutan, detta på så vis att jag kagt ut fööör små grejor. Jag har tidigare använt mig av kronor, batterier, lypsyl, ja föremål som inte varit större än dessa, snarare mindre.

Vilket har gjort att hon gått ner i fart o huvud, då hon har måsta blivit nogrannare då de "förvinner" i vegitationen o avger mindre doft än annat material.

Så nu har hon fin fart ut halvvägs i rutan för att sedan sacka av o traska fram med nosen i backen. Lusläser backen o när hon hittar ett föremål så ökar hon fint o kommer in med det. 

Summasumarum har jag, ökat storleken på förmålen till det normala, plånboksstorlek alltså, sedan gjorde vi så att hon fick se när min son la ut föremålen o sedan skickades hon. Sackade hon farten kallade jag in henne o vi gjorde om proceduren. Det blir bättre o bättre, men det är inte så lätt att göra om o göra rätt när ett beteende har blivit befäst. Men vi jobbar vidare med detta. Hon gillar uppletande.

Sök, det älskar både Kornelia o Gote, vi får se om vi får någon struktur på det så kanske vi kan starta en lägre under 2017. Skulle vara skojigt för oss båda.

Största problemet är att få nya okända figgar att jobba med oss.

Bor man 10 mil från närmsta stad o de övriga hundägarna i närheten 1-2 mil har jakthundar o sällskapshundar så är det svårt att få någon involverad, det tar ju ett tag att valla av sökruta o jobba i det. 

Kornelia har kommit dit (med känd figge nu då) att hon håller sig på fnt avstånd från figgen, puttar o duttar inte på denne, utan skäller jömt o fint tills att jag kommer fram. Så i de tillfällen som vi kan så kommer i att fortsätta jobba oss framåt för att kunna starta 2017.

Jag har backat bandet lite, eller nä det har jag inte.

Jag har lagt till typ IPO-spår. Födospår, med en godis/matbit i varje fotspår för att få henne att sakta ner i spåret o bli mer noggrann o gå mer i spårkärnan. 

Kornelia går gärna med näsan väldigt högt då vi kommer till skog, ndär det finns mycket markvegitation helt enkelt. O för att följa spåret så behöver hon nog inte gå lägre med snoken, men hon har börjat skrota i apporter, hon ska bara framåt i spåret, ibland har hon så bråttom att hon hinner en bra bit bortanför då spåret har vinklat o måste då ringa o söka igen det, vilket hon oftast gör på så vis att hon vindar in spåret, jag har provat jobba in henne på att slå en ring runt mig, men jag får henne inte att göra det.

Finns det då en apport i anslutning till vinkeln (vilket det förstås inte får göra i tävling, men vi jobbar inte utefter det ;) ) Så brukar hon missa den då hon vindar in o fortsätter spåret oftast en bra bit bortanför vinkeln.

IPO-spårsjobbet har gett resultat, hon har jobbat sig ner med nosen o fått ett behagligare tempo (för mig) i spårarbetet. Hon kan fortfarande "glömma av sig" o rusa sta i spåret men man ser då rätt fort hur mycket extraarbete hon måste lägga ner då hon språr ur från spåret :P

I om med att vi började med IPO-spårstänk så lägger vi ner mer jobb även på hårda spår, underlag som, allt från grus, asfalt, betong, packad snö till is. Där har hon fortfarande alldeles för bråttom, hon börjar oftast fint, men lite som en tung vagn ;) när väl hjulen går i rullning så ökar farten av sig själv o rullar snabbt.

Hon startar o kan ibland tjuvspringa för där är spåret o så vek spåret o hon får jobba dubbelt så hårt för att hitta igen det igen. 

Så vi jobbar på, en kombination av hårda spår, skog, äng, IPO.

Idag har vi varit o haft en utildningsdag inom hemvärnet.

En bra o utvecklande dag i patrullhunderiet.

Fler såna o bra såna vill vi ha!