Idag var det då dags för utställning igen.

Denna gång i Dannero anordnat av Kramfors bhk.

Tre andra hundar från samma uppfödare var anmälda också,

tror det var sju tikar i brukshundsklass (rottweiler då).

Väldigt trevligt att möta kullbror åt Kornelia, samt två halvsyskon till Kornelia.

Vi hade en trevlig dag tillsammans, alltid skojigare när man har trevligt sällskap när man är iväg.

Kornelia vann över sin kullbror i bruksklassen. O gick vidare till vad det nu hette ;) bäst i bruksklass :O

Fick sitt tredje cert o sin titel SE Uch!

Jag var inte redo, men kan man bli det om man inte testar någon gång?

Planen för i år var att hinna tävla högre klass, då vi blev uppflyttade ifjol.

Men sedan jag bytte till mitt nya jobb i Mars (suveränt på så vis att jag är ledig varje helg, men jag kan inte längre ha med mig hundarna så jag kan stanna o träna i stan efter jobb, samt har jag kommit hem så sent varje kväll :() o att jag gick kurser så jag blev intrstruktör i allmänlydnad, o höll en allmänlydnadskurs med planering o allt så har jag inte hunnit o orkat träna med Kornelia som jag velat o borde för att vara helt redo för högre klass.

Men jag anmälde oss iallafall.

Det var 17 hundar anmälda o vi stod som första reserv.

Dagarna innan D-day så fick jag meddelande om att vi var med.

Så vi for ner :O

Spårupptaget satt 100, men sedan så plockade hon inte apporterna :(

3+ slut (om jag inte missminner mig) var vad hon visade mig.

Har sett på slutet att hon "snabbvisar" är inte jag snabb o berömmer så gör hon en halvhalt o går sedan vidare,

o flertalet ggr så gjorde hon så men jag blir osäker o så blir det som det blir.

Uppletande var första gången för mig.

Självklart har vi tränat det hon o jag, men själva.

Bor så till att 95% av vår träning sker i ensamhet,

där jag har läst mig till o provat tolka det efter min förståelse som kanske inte alltid är den bästa 

då jag inte har erfarenheten för det :P

Jag trodde i min enfald att jag skulle få kika på någon av de hundar som var före mig i startnr skulle köra,

så jag fick visuellt se o lära vad man får o inte får göra, det var en del som var oklar för mig.

Men självklart fick man inte det ;) Då visste ju jag som förare vart föremålen låg o kunde dirigera henne ditåt :P Ah, så naiv var jag som inte tänkt på det, de tyckte nog jag var underligt knäpp.

Lydnaden gick så där, det var lite fulfingersvarning från Kornelias sida :O

O på sätt o vis är jag ändå nöjd med den,

framåtsändande var första gången som vi körde med okända människor. De gånger som jag tränat det så är det familjemedlemmar som ställt upp o stått på rad. 

Många ggr under vår träning för det så har jag bara lyckats skrapa ihop två stycken av familjen, men bättre det än ingen ;)

Vägrar använda mig av koner då jag sett många få problem med det på tävling då koner ofta används som markering på sidorna av tävlingsplanen för att talal om vart raden av människor ska stå.

Vårt resultat på högre klass-tävlingen i spår blev ändå godkänd!

Nu vet jag hur en högre går till, hur o vad jag förväntas/får göra under upplet.

Ibland måste man hoppa, landar inte alltid där man önskar.

Då Kornelia fått ett cert på utstälning så måste vi ju fortsätta o se om vi kan få fler ;)

Idag bar det av ned till Sveg.

Min fina Kornelia <3

Närgången domare, inte rädd om näsan inte ;)

Ja, som ni kan se så fick Kornelia ett cert till.

Bara ett kvar, så då måste vi väl fortsätta då :D

I helgen har vi haft ett mindre läger som har riktat in sig på räddning.

Nu bor vi för långt ifrån flygplats föra att kunna utbilda oss till ett sånt ekipage.

Det var jag intresserad av förut,

men det finns ju inget som hindrar mig till att testa på o få information om det :)

Kornelia o Gote väntar i stenbrottet på att det ska bli deras tur att få göra sök efter någon stackars människa som fastnat ;) Först fick vi "promenera" omkring med hundarna i stenbrottet, upp o ner o in o ut. 

Bara det var nyttigt.

Så fick vi tillgång till räddningstjänstens övningsområde, där vi hade miljöträning i utbrända containrar o gallertrappor, plåttak o gud vet vad. Sedan körde vi personsök, kopplade där det var sån miljö att det var risk för stora skador på hundarna, annars lösa där de fick söka i brandhärjat kolsvart mörker själva o markera.

S     

En supernyttig o rolig helg.

Efter att ha varit o tränat med ett gäng som tränar o har tävlat i sök med tidigare hundar så fick jag rådet att köra anskällningsövningar med Kornelia.  

Överallt o figgen ska vara i alla möjliga positioner, liggande, hukande, tående, ryggen emot, dolt ansikte.

Detta då Kornelia var ovan att skälla på nya figgar i skogen, de fick puscha henne lite för att börja skälla o hålla i skallet tills jag kom fram. Låta henne jobba lite längre i anskällningen innan jag går fram till henne, stötta/puscha henne på håll medan hon jobbar i anskällningsövningarna.

Det är snabba enkla övningar, bara man har någon som är villig at ställa upp ;)

Det är inte söket som är fokus, utan fram o skälla på personen oavsett hur/var personen är.

Så det är något vi har provat jobba på o ska fortsätta med.

Varit på en skitbra träningshelg med kennelhundarnas närvaro, några av Kornelias kullsyskon samt ett par ur andra kullar. 

Väldigt nyttig helg ur hundperspektiv o väldigt trevligt att träffa andra Annerottare ;)

Man kan aldrig bli fullärd i något.

Själva IPO är jag inte direkt intresserad av, men de som figgar ställer gärna om när jag säger att jag vill träna mot svenskt skydd.

Det verkar vara en rolig gren, med sök, spår, skydd, lydnad inbakat, fast sök o en del av skyddet är i munkorg.

Jag är lite kluven då jag hört o förstår att det sliter väldigt hårt på hundens kropp,

o därför så tror jag inte att det är något jag kommer att gå in i med hull o hår.

Klart allt kan hända ändå, men kan jag medvetet undvika det o ändå ha riktigt skoj o tävla i annat så tror jag att vi gör det.

Sen är inget hugget i sten ;)

Men vi fortsätter gärna att träna i det då det är en rolig form o Kornelia älskar det.

Jag o Kornelia startade vår andra lägre klass-tävling.

Jag är lika grön som Kornelia då det gäller träning o tävling,

då Kornelia är min första tävlingshund.

Ina var förstås tänkt till det också, men med allt det hon hade i bagaget när hon flyttade in hos oss,

så var det mycket jobb att ens få henne att godta andra människor.

Hon blev väldigt mattebunden o var inte alls intresserad av lek/leksaker/godis, hon ville bara mysa.

Svår att motivera, sedan vet ingen hurlänge sjukdomen fanns i hennes kropp innan vi o veterinär upptäckte den o hur den påverkade henne. Älskade Ina, vi startade lydnadsettan tre ggr, fick två andrapris o ett tredjepris. 

En liten bild till underbara Inas minne, nu kom jag av mig riktigt.

Underbara Ina var drabbad av en autonom sjukdom, immunmedierad polyartrit som ej gick att bota,

mitt svåraste beslut så länge jag levat att ta beslutet o låta henne somna in.

Min första rottweiler <3 Vila i frid.

Tillbaka till ämnet,

dagens tävling var vår andra tävling i lägre klass, ifjol tävlade vi i lägre klass spår o fick uppflytt :D Yeay!!

Nu ljög jag, detta är vår tredje lägre klass tävling, vi tävlade lägre klass patrull i fjol i maj, o fick då resultatet, godkänd. Men till dagen, igen. :D

Dagens tävling, började med spåret.

Patrulleringen på spårupptaget, tvekade hon vid utpatrulleringen, jag såg att hon fick något men hon var så snabb att släppa så jag trodde det var nåt djurs spår. På återpatrulleringen plockade hon dock upp det igen (samma ställe) för att sedan börja spåra, gjorde halt på domarens order o väntade tills vi fick sela på o ge oss av.

Alla föremål inplockade en bra bit inom tidsramen.

Sedan var det dags för väntan o lite fika.

Sedan var det patrullsträckan.

Kornelia gick fint, jag blev skrämd av skottet (hade glömt bort att det sköts en bit in på patrulleringen ;)),

Kornelia markerade vind, men missade ljud (förarfel)*

Förarfelet ska jag berätta om,

TL påtalade "300 m 10 minuter"

Jag in min patrulleringshjärna trodde då att vi gått 300 m på 10 min,

gjorde ett snabbt överslag o insåg att vi måste skynda på lite.

Så jag lät Kornelia öka takten o jag hakade på.

Kan ha varit det som gjorde att hon inte hörde ljudfiggen, eller så skulle hon inte ha fångat upp den ändå.

Det går det bara att spekulera i.

MEN vi kom "i mål" på vår patrullsträcka kraftigt innan för att få bra poäng"

det kan med säkerhet sägas iallafall.

Lydnadsdelen skötte hon bra Kornelia.

Så vi fick uppflytt till högre :D

Då har vi haft en fyradagarsövning, med bevakning, patrullering o spår.

En perfekt helg, kallt o blött o lite jobbigt förstås,

men det var en väldigt bra övning.