Idag har man mest bara slappat.

Umgåtts med la familia som alla är hemma :P

Snart är vi bara tre hemma igen på vardagarna...

Det går fort, ja, det är väl därför det är sååå viktigt att hålla igång o

tvinga sig ibland att fortsätta med hobby,

o ha ett rikt fritidsliv fast man har barn...

Ja, det är faktiskt jätteviktigt :)

Idag tog vi en prommis för att möta guben när han slutar jobbet,

Vi gick genom skogen,

hann inte såå långt,

vi kom väl en 5 km bara,

sedan mötte vi husse då o fick lifta hem :P

Har funderat lite, eller rättare sagt mycket:P

Lämna o gå vidare,

det är ju det man måste göra eller hur....

Fast i vissa avseenden är det inte SÅ lätt bara..

I detta fall är det som om man lämnar o lämnar,

fast kopplet som fanns har inte riktigt slitits ut ännu,

utan det som sitter i andra kopplets ände,

det tar sig fortfarande fram o gnager en på benen,

eftersom det "släpas" med...
Men jag väntar o väntar o den får väl gnaga då,

en vacker dag måste ju kopplet bli så utslitet så att det går av...

O när då det som sitter i andra änden ska ta omtag om mitt ben,

då ramlar det lös (inte mitt ben hoppas jag, utan det på andra änden),

o blir kvar där....

O går jag aldrig mer förbi,

så har man kanske turen att aldrig ens behöva se det mer :)

Kanske det skulle lyckas springa i kapp,

nafsa,

bita sig fast,

men då kopplet är borta, ramlar det lös när det blir trött :O

Ja så har jag någ kommit fram till,

en slags utmattnings/tålamodsgrej...