Det är nog jag det.....

HAhahahahahahahaha.

Eller nåt :P

 

Om man ska se till den inre stressen som man har,

som många kvinnor har,

är det inte då så,

att vi SKA jobba lika mycket som männen,

vi SKA tjäna lika mycket pengar som männen,

vi SKA inte stå vid spisen mer än männen,

vi SKA inte ta hand om barnen mer än männen,

vi SKA inte gör mer än männen, överhuvudtaget,

vi SKA ut o roa oss,

vi SKA vara BÄST,

vi SKA vara BÄTTRE ÄNDÅ,

vi SKA ha tid för oss själva,

vi SKA,

vi SKA,

vi SKA,

vi SKA......

 

Jag skulle vilja vrida tillbaka tiden,

tiden till då våra barn var små,

vara hemma med dom,

kosta vad det kosta ville,

vill givetvis att min älskade make även skulle få vara det,

familjen tillsammans helst,

o jag vet att även han vill det,

eller det var ju då,

så ville då :P

Vara hemma tills de är så stora att det ej behövs,

ville inte ha det dåliga samvetet som kom när de utsjasade slockat,

Ha tiden o tålamodet att sitta ner med läxläsning efter skolan,

vara hemma o ta emot dom i dörren när de slutar,

eller ännu bättre vänta på dem vid skolgården,

ha orken att läsa en extra bok vid läggdags...

 

Ja om jag kunde vrida tiden tillbaka,

hade det då sett annorlunda ut?

Svaret är nä,

då inte pengar inbringas,

hur ska man då kunna leva,

kärlek o luft räcker inte hela vägen...

Så JA, jag antar att jag är en STOR fiende till bl.a feministiskt initiativ :P

Fast det stod att jag låg åt det hållet när jag testade mig inför valet :O

Klart jag vill ha lika arbete för lika lön,

finns inget annat,

men det ska inte kvoteras in,

vare sig det gäller kvinnor,

invandrare, homosexuella, bisexuella, eller annat.....

Sedan kan det,

eller det är bra med blandad kompott på arbeten,

ungefär lika många män som kvinnor.

Men jag önskar att alla fick chansen att vara hemma med sina barn,

ge den ömhet o kärlek o tid som faktiskt behövs,

O framförallt orken,

vad kan det ge för gott att två föräldrar jobbar heltid,

jo pengar förstås :S

Men annars då,

jobbar 7-16 om de har tur, annars är det skift :S

barnen på dagis 6.30 - 16.30 om de har tur,

hem, båda jobbat,

alla trötta,

ja fortsättning har vi väl de flesta..

Nu säger jag inte att man som kvinna inte ska ha en karriär,

men vi måste väl ändå ta hand om de vi så egoistiskt har tillverkat,

Det gör man inte genom att tänka på sig själv,

alla har vi kommit genom egoism,

det finns inget så egoistiskt som att skaffa barn,

det är för ingen annans skull än sin egen,

då är det väl något som ändå måste ha tänkts igenom,

inte att jag SKA HA min kvaltid,

egentid o.s.v

Hm, ojojojojojoj, vad jag svamlar :P

Lika säkert som vi vet att solen har sin uppgång o nedgång.

Har vi alla våra uppgångar o nedgångar...

Fast egentligen blir vi bara lurade av solen,

det är ju bara så att vi inte kan se den just när den haft sin "nedgång",

den finns ju där :P

Bara i vår värld som den har upp o ner,

är det månne även så för oss,

att vi lurar oss själva att vi har nedgångar :S

Äh, näpp,

nu ska jag inte börja med en massa konstigt ordklyveri dessutom :P

Äsch mina nedgångar just nu,

har väl med,

att man inte riktigt vet hur man ska förvalta sin tid,

vad man verkligen vill göra på sin illa förvaltade tid :P

Är det så illa :S

Ja det är nog inte bättre,

det finns ingen annan bov i dramat än man själv :S

Önskan att vilja,

önskan att kunna,

den kan bli för mycket.

Lite så här :S

I fredags efter att jag jobbat natt,

hade tänkt tvinga mig på o sova ett par timmar i stan efter att jag slutat..

Jösses jag var såååå trött redan vid 00 snåret..

Men jag tog mig hela vägen hem till slut,

stannade till halvvägs,

o handlade korv o mos som jag inmundiga resten av vägen hem:9

Släppte ut hästar o vattnade o matade dom.

La mig o sov,

o vaknade av att Ina skällde o sprang ner,

tog mig upp ur sängen,

trött som jag vet inte vad,

o får se att guben är hemma :?

Japp klockan var 15.10 :O

Aldrig någonsin sovit så länge,

vilken tur jag inte hade dubbla skift denna gång,

då hade jag försovit mig med en timma :O

Inre stress,

antar jag är orden som passar mig bra...

Så jag undrar vad kan jag göra själv åt det:?

Ja den inre stressen är ju inte riktigt,

vad man har att göra,

inte lika mycket som det har att göra med,

hur jag gör det,

eller vad/hur jag förväntar mig att göra det.

Nja jag vet inte jag,'känns som mycket svammel...

Men det bara är så.

Så hur ska man komma åt det då,

hur börjar man att arbeta bort det?

Första steget är väl ändå taget,

när jag nu förstår att det är så...

 

Man får säga vad man vill,

men jag vet att detta funkar inte längre.

Det måste benas o brytas upp :S

Då alla dessa saker som jag älskar att göra,

dessa saker som är så roliga..

Eller var så roliga,

bara har blivit måsten,

måsten som bara blir så jobbiga,

så obekvämt.....

Men det ÄR faktiskt saker som jag en gång verkligen gillade,

sånt som jag vet ÄR bra för mig..

Det är bara så jobbigt/a nu...

 

Jag upplevs som en verkligt sansad människa,

tror folk i största allmänhet,

ser en som har båda fötterna på jorden,

som VÄLDIGT sällan stressar upp sig,

tappar fattningen,

blir rent ut sagt förbannad....

 

Bara härom natten när jag jobbade,

så sa min kollega att "den" trodde aldrig att jag kunde bli arg,

aldrig träffat "snällare/trevligare" människa,

det var ju trevligt att höra,

eller är det det egentligen :S

När jag vet att jag varit frustrerad/irriterad/stressad/arg

på mitt jobb faktiskt,

mitte jobb kan ju som beröra på mer än ett sätt...

O det syns inte tydligen....

O snäll/trevlig,

nä inte mer än någon annan :P

 

Nu är det väldigt snälla o trevliga människor mina kollegor,

bästa arbetskollegor :)

Socialt missanpassad har jag hunnit bli,

det är en del av det som bara känns jobbigt,

att träffa folk,

men det är klart när man väl träffar folk så är det ju trevligt.

 

Alltid en inre oro,

den ligger bara där o gnager,

vad/vem/varför/hur/när ??????

Ja....

 

Så jag måste nog göra en lista,

en lista på vad jag vill,

på vad som kan bli,

 av det jag vill,

antar att jag måste se,

vad vill jag,

vad kan jag,

kan något av det jag vil,

bli till det jag vill :?

För där är väl en av bovarna i dramat,

prestation,

för att inte hamna i uppgivenhetens land,

för dit kommer man slutligen om man har vilja,

men inte ambitionen riktigt räcker...

Så är det då kanske dags ändå att sälja stora hästen,

mammahäst i alla fall,

klart hon kan få gå o skröpa i hagen resten av sitt liv,

men på det viset försvinner ingen inre stress,

den bara förstärks,

det är en stor stress redan nu,

skulle vilja skola henne,

men ambitionen är inte tillräcklig,

undrar varför :S

Tror att det är för att jag inte vet vad jag ska göra av henne när hon är skolad,

jag har inget mål,

när hon är skolad,

då måste jag ju fortsätta rida henne,

(det vill jag ju egentligen, men jag vet inte hur:S)

alltså rida henne skolad,

annars är det ju ingen mening att skola :S

Egentligen har det inte så mycket med TID att göra,

utan det är vad som jag förväntar mig,

vad jag vill,

vad andra vill,

vad andra tycker,

vad andra vill...

Ina vill jag ju utbilda mig tillsammans med,

till ett försvarsekipage,

kan vi det?

Det är inget jag kan rå på,

allt spelar in på hur schemat blir lagt :S

Eftersom vi nu ska lägga vårat schema fram till v:15,

o info ang, ekipage blir i slutet av feb,

o utbildningen tror de börjar i mars,

ja då har jag lagt schema,

o fel blir det alltid,

o näst intill omöjligt att byta,

då alla lägger dubbelpass,

så är det jättesvårt...

Detta med att inte ha ett 7-16 arbete är jättestressande,

om man nu försöker ha ett fungerande fritidsliv,

med hobby,

då det är det som kommer i sista hand..

Stressen över att måsta säga nej,

som det egentligen inte ska finnas stress över,

andra säger nej,

o jag tar det,

för jag vet att man inte vill/kan jämt.

Men dessa människor som inte kan ta ett nej,

varför ska dessa människor kunna köra på bara,

utan att bry sig,

enda gången de bryr sig,

det är när inte deras vilja går igenom...

DÅ jäklar...

 

GLÖMSK,

det är fel ord att säga,

jag är inte ens glömsk,

för det går inte ens in,

mycket går inte ens in längre,

jag undrar ibland över vad jag sagt,

inte sagt, tänkt o inte tänkt,

Har stora koncentrationssvårigheter,

tappar mina tankar hela tiden...

Nå ja...

 

Idag skulle jag ut o löpa,

lilla Snotra skulle få följa med,

fixade bara strax över km för jag fick så ont i nedre delen av skenbenet,

så vi fick promenera resten  hem då,

det gick ju det o,

sen promemerade jag med Ina ner på byn,

om jag har koncentrationssvårigheter,

så ska vi inte prata om vad min hund har,

så hädanefter blir det minst tre pass i veckan som vi tar prommis genom byn :)

Det var lite bitande,

vi tränade lite på grusplanen,

fotgående med kontaktövningar,

hon fick leka som belöning,

med sin fina octokong :P

Sen gick vi hem,

det var faktisk -17 grader när vi kom hem,

varit borta o ute i 2 1/2 timma,

så det avr inte konstigt att näsan nästan var borta,

o kinderna kändes kristalliga ;P

 

Ingen tömkörning i dag blev det,

får se vad som blir i morgon då,

innan man åker mot den stora staden..