Idag var det riktigt roligt på klubbens frivilliga träning..

Så många som det var idag har det inte varit samtidigt förut,

nya ansikten :)

Sen får man många råd som är matnyttiga:)

En gammal arbetskamrat håller också till där,

det är jätteskoj, hann inte arbeta så länge med henne,

men jag gillar henne skarpt, vi har haft lite sporadisk kontakt efter att vi slutade på det gemensamma jobbet :)

Tror vi var varandras pyskologer ett tag, nä men i alla fall terapeuter...

Vilket verkligen behövdes, undrar så här i efterhand om man inte behövde riktig

profesionell hjälp egentligen för att få hjälp att plocka ur denna tungt lastade

ryggsäck som man fick ilastad....

Men men snart är jag väl tillbaka till mitt gamla jag,

om man nu kan komma dit efter allt det...

Hur som helst så är hon o där,

trevligt, trevligt :)

När vi var där tränade vi lite på koppelgående, usch vad jag har tränat dåligt,

tränade palstliggning, tänk att man får backa sååå många steg,

men det är klart det var inte bara jag o hon, o kanske någon störning av en fågel eller bil eller promenadare :)

Här blev det 12 hundar på rad med tre meter mellan hundarna :)

Det är utmaning..

Det blev en trevlig träningskväll,

vi blev 5 stycken som stannade kvar efteråt o fikade o pratade :)

Det är väl det man saknar mest, "hundfolk" att prata o diskutera med ;P

Japp så var det tydligen dags igen då.

Ina har börjat löpa,

lite tätt till den första, det är väl bara ca tre månader sedan.

Får se vart det landar, hur hennes cykel blir, hade hoppats på lite längre än halvåret mellan ggr.

Hon är ju av en stor o tung ras o då ska de löpa mer sällan säger de,'

men men det är väl så individuellt som det kan bli förstås ;P

Jobbar tre pass till, sen är jag ledig två dagar jobbar en o sedan en hel veckas semester....'

Det innebär en massa fritid, men av egen erfarehet så vet jag att det säger bara

slurp så är man tillbaka på jobbet igen....

Men så kan man inte tänka redan innan ledigheten har börjat :S

Nå nu ska jag prova ta tillvara på den lilla "fritid" jag idag har...

Först så var det MmmmMmmmmmmmmmmm för lilla skitIna,

när jag skjutsat sonen till bussen o kommer hem så ha hon varit o

hämtat Ballerina choklad på bänken. Hunnit mula i sig alla utom en.

Åhhh, choklad o hundar :S Neee, ingen bra kombination.

Men när jag läste så insåg jag att dhon har sin storlek o vikt till fördel.

Men fick hålla koll ändå. Efter mer än 24 timmar kan förgiftningssymtom komma.

Vi la latmasken på hyllan en stund (för övrigt ska det väl komma nån medicin eller vaccin mot detta hemska som bor i oss ;P),

tog en prommis ner på byn.

Lilla Ina fick sitta fast utanför Ica för första gången i sitt liv :S

Jag skyndade mig o handla, fläsk, fruktsoppa, kaffe, smör o ett grisöra till lilla Ina.

Det gick så fint så :)

Passade på att köra platsliggning på ett sidospår till rätta vägen.

Hon har lite problem när det kommer bilar o kör.

Så det var jättenyttigt :)

Sen for vi ner till älgskogen,

för den årliga kolbullemiddagen :9 Ina fick leta mig i skogen o hon for o lekte med barnen :)

Vi tog sedan Snotra o for o kikade efter grävling, men vi var nog lite för tidigt ute, den hade inte kommit ut ur sitt bo under en lada.

Ställer till förtret för den som äger det så därför tä'nkte vi hjälpa till o få bort den :)

Men men det får bli fler ggr.

Jösses, sommaren är tillbaka :P

Nä, men det var en riktigt härlig dag,

24 grader varmt o klarblå himmel med denna härligt gula värmelampa

strålandes ner på oss =D

JA älgjakten har inletts, o det är då brittsommaren brukar komma :)

Idag promenixade jag med Ina en sväng runt byn:)

Tyvär är det så få som gillar rottweiler i mitt närområde :S

Blodtörstiga best.....

Särskilt om man lyssnar lite på skvaller,

då det tydligen finns folk som säger att hon är folkelak.....

Ja, ja vad säger man...

Sedan var det dags för lektion,

varmt, jobbigt o skojigt.

Ja det är kul att se att det går framåt.

Avslutade med en galopp på lägdan nedanför o sist en kort klättring upp o ner för berget.

En prommis med Fabbe sedan då, uppför berget,

o runt det sedan hemåt,

första ggr hon inte skrek så man blev döv =D

O vad händer jo jag får ett sms,

o eftersom min son fått låna min då hans gått sönder så har jag min mans gamla :)

O som sms-signal så har han Mamma häst som ropar efter sin lilla.....

Hu, gissa om det blev livat på den lilla.....

Jösses...

Men vi kom hem i allafall o det var en lagom prommis...

Sist men inte minst så var lilla Ina ute o lekte lite med sin kampkudde....

Jobbar på att hon ska dra, jobba för att få sin kudde...

Det går framåt det o, men lång väg kvar...

Det var min fritid i dag, jag var ju ledig från jobbet så då hade jag en hel del fritid att ge mina djur o mig själv:)

Men det är klart det rör min fridtid o,

så egentligen spårade jag väl inte ur :P

Men jag beslutade ju mig för att ha lilla Pridan kvar,

satte mig ner kollade över hur många timmar man har/dygn,

fast det visste jag ju redan, men ändå,

fick ett perspektiv på det hela...

Inräknat att två av barnen börjat gymnasie,

inte behöver skjuts hit o dit längre,

ett barn kvar hemma på vardagarna,

resulterar faktiskt att det blir en hel del tid kvar till ingenting/ eller massor =D

Summa sumarum så blec det faktiskt så att tiden ska räcka till att ridutbilda min pålla, o jag hoppas verkligen att ridinstruktören som åker runt verkligen o blir kvar :)

+ Att tiden räcker till att jobba med min litta råtta,

o så småningom jobba in den lill lilla pållan :)

Så jag har börjat att ta lektioner på Pridan.

Otroligt roligt =) Jag älskar det,

o även om nu inte Pridan uppskattar det lika mycket som jag ännu,

så gillar hon det :)

Hon har börjat hitta takten i traven, börjar kunna orka hålla arbetstraven lite längre :P

Hon flyttar fint för skänkel..

Ja det är bara så roligt,

men vi blir inget dressyrtävlingsekipage, men det är väl inget vi har

tänkt oss heller ;P

Men någon hopptävling, det tror vi på =D

Lilla Ina jobbar vi på lite grann med, har mest tränat på skottfasthet o att leka..

Äntligen har vi hittat saker som hon verkligen vill leka med,

sånt som hon verkligen väntar på att FÅ leka med:)

Det känns gött..

Igår var så dags för hennes MH.

Jag är supernöjd,

Men en del moment var hon inte alls intresserade av,

avståndslek, hm, ja lite, kanske nästan, men nä, matte är bättre...

Så nä hon ville inte leka med denna okända människa....

Hon ville inte heller förfölja trasan som for sicksack där borta över stigen...

Men Dumpe var inga problem, lite konfunderad dock över att det bara hoppade upp en overall mitt på stigen ett par meter fram, men när hon klargjort att det bara var en tom overall, ja då tjavade vi fram o åter som om den inte fanns, skramlet likaså... O spökena, då stod hon vid mattes sida o talade om för dom att de inte hade något hos oss att göra. O hälsade dem sedan när vi tagit av luvorna :)

Japp jag är klart nöjd:)

Ja det gör det om man nu tänker efter lite....

Fast man är ju aldrig nöjd förstås, o absolut aldrig med sig själv/eller det man åstadkommer....

Skulle ju alltid kunnat vara/bli bättre....

Men varför?

Varför, kan man inte vara nöjd med det man lyckas med/ eller för den delen o misslyckas med....

(Finns de många som skulle säga det är uppfostran/föräldrarna som har gjort så att de är som det är, skulle kunna räkna upp ett xantal som säger/skulle säga så)... I negativ betydelse..

Hm, ja kanske....Men har vi inte ett eget val, vi är vuxna vi måste själv välja hur vi ska leva våra liv...

Sen finns det kanske ett enegansvar i att bryta ett mönster då som man inte tycker om.... Men då har de helt plötsligt inget eget ansvar utan de har fått detta dåliga beteende i arv, men spottar o svär över de som de har fått det från...Har de tänkt på att morgondagen kommer dem i kapp o deras barn kanske o har ärvt...

Jag ogillar detta med denna bitterhet, som föder avund/svartsjuka o ovänskap...

Men som jag skrev tidigare, man väljer själv hur man vill leva. Vill man så vara bitter i den lilla stund man har, föda det vidare o ge sina barn/vänner denna bitterheten, ja vad kan jag göra...

Jo, jag har kollat in mig själv, beslutat mig för att jag vill inte ha någon del av bitterhet, mitt liv o min tid till mina nära o kära (innefattar allt levande o icke levande för den delen) är alldeles för kort/liten så jag tänker inte äta den delen av kakan, bitterhetens kaka pratar jag om..

Jag vet att denna bitterhetens kaka kommer att bli mycket större p.g.a detta, men jag tänker fortfarande inte luras till att äta av den.

O om jag skulle råka luras i en bit, så litar jag på mina nära o kära att de ser till så jag spottar ut den, eller åtminstonde skäljer ner den lilla biten med mjölk, så den neutraliseras.....

Men tillbaks..

Om man inte misslyckas hur ska man då kunna bli bättre???

Klart man kan bli bättre även om man inte misslyckas, men jag tror det går snabbare/bättre om man törs att misslyckas...

Eller om allt är perfekt, finns det då något att kämpa för?

Att förbättra, NÄ...

Så fortsätt att vara -ej perfekta, misslyckas..

O lär av det hur man gör till nästa ggr

Vi tjänar alla på det

<3 <3 <3